Gerton Andersson Hjort

Soldat och bonde.
Född i Törsbo beräknat 1688 i Vissefjärda (H). [Annika Otfors DIS 11130]
Död i Törsbo 1770-02-09 i Vissefjärda (H). [Vissefjärda döda C:2, GID 186.22.53000]
Dödsålder i dödboken, 82 år.
Dödsorsak: slag.
Begravd 1770-02-18 i Vissefjärda (H). [Vissefjärda döda C:2, GID 186.22.53000]
Soldat mellan 1716-02-29 och 1733-06-03 Skruv nr 126, Ljuder, Konga kompani (G) 3). Krigskommendering: fick gå ut direkt i kriget i Pommern 1712-1717, 1718 i Norge där Karl XII dödades. Med om Ryska kriget 1720-1721 på örlogsflottan. Instämd till tinget flera gånger, 1719 för slagsmål och hemfridsbrott. 1720 för att han fyra gånger dragit annan karl i håret. Samma år för att han har umgåtts med soldaten Jon Oxelqvist, rote 94:s hustru, sedan hennes man sålts till Venedig 1716. Avsked 1733 med orden "Karlen sjuk och bräcklig, och anhåller roten nu om avsked för honom, som beviljas". Enligt boken av Carl Gustav Collin "Född 1696. Uppträdde då och då inför tinget, 1719 för slagsmål och hemfridsbrott, 1720 för att han fyra gånger dragit en annan karl i håret och samma år för att ha umgåtts med hustrun till soldaten Jon Oxelqvist rote 94 Gubbemåla, vilken som dansk fånge sålts till Venedig 1716. Om detta se rote 94. "Karlen sjuk och bräcklig och anhåller roten nu om avsked för honom, som beviljas". Inför domstol 1746-02-05 Södra Möre (H) 4). Till vårtinget den 5 februari 1746 vid Södra Möre häradsrätt instämde länsman välaktade Håkan Persson bonden Gerton Andersson från Törsbo och dennes tjänstekvinna Elin Olofsdotter "för sig emellan föröfwat enfalt hor, hwaraf Elin nu hafwande går; warandes Gierton Andersson tillstädes och tillstår at han lägrat sitt tienstehion, och åtager sig årlägga hennes böter samt upwiste then förening, som han i wittnens närwaro träffat med Elin Olofsdotter d 27 sistl December, therutinnan Gierton Andersson utsatt och Elin Olofsdotter samtyckt, att hon skall få i fosterlön ther barnet blifwer wid lif Contant Tiugu Daler Silfwermynt och Otta skieppor Råg samt penningar till Två lispund sågel, hwilka 2 ne senare pretgelga hon redan bekommit, men the Tiugu Daler Silfwermynt återstår ännu, anhåller at få sitt broott försona med fängelse, emedan han som nu är mot 60 åhr gammal och tient Soldat i 27 åhr, samt therunder i Norie blifwit blecerad, intet tål undergå spöslitande, ej heller har penningar at böta med; hwilket så ländsman som nämndemannen Eskil i Bamsekulla besannade, så ock at thet är för them bägge första gången som the med slikt beträdde blifwit. Utslag: Efter Gifta Bonden Gierton Anderssons egit widgående ock 55 Cap 1 ock 5§§ samt 53 Cap 4§ MB plicktar han för första gången föröfwat enfalt hor med sin tiensteqvinna Elin Olofsdotter dubbla böter Etthundrade Sexio Daler Silfwermynt ock till Wissefierda kyrka erlägga Fyra DSmt samt i Sacristian therstädes undergår enskylt skrift och aflösning, enligt kungl förordningen d 18 nov 1741, men som han intet mäcktar böterna betala, försonar han them för sin ålder och bräcklighets skull i följe af 5 Cap 4§ BB med Tiugootta dagars fängelse wid waten ock bröd på Calmare Slott; men öfwer Elin Olofsdotters brott uppskiutes at dömas tå thes hon sitt foster framfödt, tå ock tingrätten sig om barnafödan, ther thet wid lifwet blifwer, utlåta will wemedlerst then emellan Gierton Andersson och Elin Olofsdotter träffade föreningen under d 27 December 1745 hänseende barnafödan i domboken anförd till framdeles säckerhet". I Vissefjärda församlings födelse- och dopbok står antecknat för den 24 mars 1746: "Elin Olofsdotter i Karamåla oächta barn, Kirstin". Under eftervintern sonade Gerton Andersson sitt brott i en av Kalmar slotts fångceller, utfodrad med vatten och bröd. Saknaden av salt var hans största kroppsliga plåga. Till novembertinget samma år instämde länsman Håkan Persson "lediga Qwinfolket" Elin Olofsdotter för att hon nu skulle stå till svars för "begånget enfalt hor". Elin var emellertid inte närvarande men däremot hennes far, båtsman Olof Bill, som bad att få slut på saken, "emedan thes dotter, som var stadd i annan tienst hos Herr Capitainen Silfwersparre på Flädingstorp inte kunde till tinget afkkomma". Här kommer en viktig passus i målet: "Men emedan så länsman som nämndemannen i Bamsekulla samt qwinfolkets fader berättade at Elin Olofsdotter redan undergådt enskylt skrift ock aflösning i Wissefierda kyrkias sacristia, fast hon ej för lägersmålet ännu dömd blifwit. Ty därför beslöt Tingsrätten thet bör länsman Håkan Persson till nästa ting i laga tid Elin Olofsdotter instämma, som åligger wid Fem DSmts wite sig sielf infinna, hwilket henne i stemningen kundgiöras bör, äfwen ock hos Häradshöfdingen på Herr Kyrkioherden Höglärde magister Wimmerstedt stemning uttaga ock honom lagl tillställa at uti föregående höras". Nästa gång målet föredrogs vid häradsrätten var den 15 november 1748. Elin Olofsdotter, numera boende i Virestads socken, hade infunnit sig och meddelade, att Gerton Andersson vid sin avresa till tinget i februari 1746 lovat sona för henne, varför hon sedan tänkte att så var skett. Hon fick sedan tjänst hos kapten Silfwersparre på Flädingstorps herrgård. Hennes farmor hade talat vid kyrkoherde Johan Wimmerstedt i Vissefjärda och bett om att Elin skulle få undergå skrift och avlösning, vilket även skedde i sakristian. Hon har emellerid nu funnit att hon inte sonat sitt brott vid tingsrätten, och bad att bli dömd och att saken måtte få ett slut. I tingsrättens utslag heter det bl a att länsman Håkan Persson till nästa ting skulle instämma kyrkoherde Johan Wimmerstedt i Vissefjärda vid tio DSmts vite för att rätten skulle höra honom, huruvida han låtit Elin Olofsdotter undergå enskild skrift och avlösning i sakristian innan hon uppvisat tingsrättens domsedel för honom, utvisande att hon pliktat för sitt brott. Det ålåg vidare Elin Olofsdotter att vid lika vite inställa sig självstämd till samma ting. Rättsaken var således inte över. Till nästa ting 1749 var i första hand Elin Olofsdotter och kyrkoherden Wimmerstedt instämda. Skulle de komma? Inför domstol 1749-02-16 Södra Möre (H) 4). Det brott som skulle tas upp av tinget vid Södra Möre Häradsrätt på våren 1749 hade begåtts i december 1745. Elin Olofsdotter och Gerton Anderssons barn hade nu hunnit bli 4 år, men ännu skulle saken ine vara utagerad. Först på hösttinget 1749 kom utslaget. Den hårdaste knuten var att reda ut om Elin Olofsdotters återupptagande i församlingen gått rätt till. Till tinget den 16 februari 1749 var således i första hand kyrkoherde Wimmerstedt och Elin Olofsdotter instämda. Vidare hade Olof Bill, Elins far, instämt Gerton Andersson för att denne "försöke neka plikta för kärandes dotter, bemelte Elin Olofsdotter, hwilket han sig åtaget wid tingsrätten". Parterna var tillstädes så när som på kyrkoherde Wimmerstedt, som skriftligen meddelade, att Elin Olofsdotter väl blivit "adsolverad" efter enträgen anhållan men på den dyraste försäkran såväl av henne själv som hennes far och Gerton i Törsbo att hon var dömd vid rätten, så att nu intet mer felades, emedan han långt förut blivit domförd och påtagit sig att plikta för henne. Som Elin nu skulle lämna orten på ett par år, anhöll hon för sin själs bästa få bliva satt i stånd att nyttja Herrens Nattvard, om sjukdom skulle påkomma. Två män gick i borgen, och kyrkoherden kunde inte neka henne absolution för hennes själavåndas skull. Men skulle de båda männen ha talat osanning så anhöll kyrkoherden att de måtte bli tillbörligen ansedda, "sig till näpst och andra till warnagel". Prästen åberopade vidare sitt hjärtas uppriktighet och att han förrättade sitt ämbete utan syndiga avsikter samt att han i detta mål intet gjort med uppsåt att bryta lag utan för att söka Guds ära och en villfarande själs förande på sedlighetens väg efter förut betyga ånger över sin begångna synd, "angifwandes Herr Kyrkioherden at han ntet kan komma till tinget, såsom allena wid församlingen under faistelagtiden, hälst theds Comminister ligger dödeligt siuk, hwilket ländsman Håkan Persson besannade så wäl som Olof Bill och Gierton Andersson". Gerton Andersson tillstod att han enligt träffad förening med Elin Olofsdotter lovat henne i fosterlön dervid barnet bleve vid liv konstant 20 Daler Silvermynt, åtta skäppor råg samt pengar till twå lispund sågel, hvarpå allenast återstår berörda 20 DSmt, som han inte undandrar sig att betala, utom Elins böter, som han påtagit sig erlägga. Gerton nekade dock att han meddelat kyrkoherden Wimmerstedt att Elin redan var dömd eller fri från tinget men endast att han själv var lagenligt dömd. Vidare nekade Gerton till att han sagt något sådant till Olof Bill. Men frun på Flädingstorp hade "sig utlåtit, at sedan Gierton wore dömd, hade intet Elin wid tinget at giöra ellenast dompenningarne skickades dit". Elin Olofsdotter berättade å sin sida, att hon vårfrutiden 1746 framfödde sitt oäkta flickebarn, som ännu levde, och "sedan fruöen Schoutbinachtskan (motsvarande våra dagars konteramiralska) Hederstierna talt wid Herr Kyrkioherden Magister Wimmerstedt förut och hennes fader Olof Bill om söndagen om gudstiensten, blef hon samma dag absolverad". Olof Bill berättade att när han bad kyrkoherden låta sin dotter undergå skrift och avlösning, svarade han att fru Hederstierna väl talat med honom därom, men Olof borde först visa upp skriftsedel, vilket Olof inte hade utan lovade skaffa, helst Gerton åtagit sig försona hennes brott, varpå ock som Elin såsom amma skulle flytta från orten med kapten Silfwersparre, blev kyrkoherden övertalad att absolvera Elin. Elin Olofsdotter bad nu att hon skulle dömas för sitt brott och förklarade tillika med sin far att deras enfaldighet varit så stor, att när Gerton var dömd så skulle han plikta för henne, så att hon ägde frihet till skrift och avlösning. I tingsrätten utslag heter det bl a att kyrkoherde Wimmerstedts skriftliga förklaring inte kunde anses såsom belagt bevis. Därför pålades kyrkoherde Wimmerstedt att infinna sig vid nästa ting och bevisa sin talan med giltliga vittnen, detta vid tio DSmt:s vite. De nu närvarande parterna skulle vid samma vite infinna sig självstämda. Åsyftade tingsammanträde hölls den 22 maj, varvid nödvändiga vittnen infunnits sig men däremot icke huvudpersonen, kyrkoherde Wimmerstedt. Länsmannen förklarade för rätten att när han med nämndemannen som vittne överlämnade stämningen till prästen, hade denne "swarat sig wara af Embetets sysslor hindrad samt at wahra lika mohn om hwad wederbörande härutinnan behga giöra eller låta". Nu beslöt rätten att instämma den tredskande kyrkoherden till nästa ting vid tjugo DSmt: plikt. De nu närvarande vittnena skulle samtidigt inställa sig. Inför domstol 1749-11-15 Södra Möre (H) 4). Följande ting hölls den 15 november. Kyrkoherde Wimmerstedt var nu närvarande. Han meddelade "at han intet mera i thenna sak kan sig förklara än thes skrift till tingsrätten den 16 februari innevarande åhr innehåller, hwilken nu upplästes ock widgicks. Gierton Andersson i Törsbo nu närwarande nekar att han talt wid Herr Magistern om Elin Olofsdotters absolverande, eller har någon del theruti. Elins fader Olof Bill widgår at när han bad Herr magistern absolvera hans dotter, frågade Herr Magistern om han hade skriftesedel för henne at upwisa ther till Bill nekade, utan berättade at Gierton Andersson hade åtagit sig wid tinget för Elin ock sig skulle skaffa både dom och skriftesedel för henne at upwisa ther till Bill nekade, utan berättade at Gierton Andersson hade åtagit sig wid tinget för Elin ock sig skulle skaffa både dom och skriftesedel, men Gierton Andersson war då intet närwarande, allenast klåckaren Petter Langelius och Elin. Elin tillstår at hon war med så i prestegården som i Sacristian och hennes fader Olof Bill talat med Herr Magistern som förberört är. Herr Kyrkioherden ärinrar at huruwäl han i sin skrift förmält thet 2ne män gådt i borgen thet Elin wore dömd för sitt brott, så finner han likawäl af Olof Bills förklaring, thet intet Gierton Andersson wid thet tillfället warit närvarande, som Herr magistern ment ock inget annat kunnat sig påminna; men påstår at Olof Bill försäkrade thet Elin wore dömd". Inte förrän omkring fyra år från första rättegången kunde tinget avsluta detta ur vår syn märkliga mål. Utslaget kom på hösttinget 1749: "Sedan Tingsrätten genomläst det i thenna saken hållne undersökningar och parternes svar skiärskådat, är befunnit thet gifte Bonden Gierton Andersson i Törsbo blifwit wid samma rätt dömd före begånget enfaldt hor med lediga qwinfolket Elin Olofsdotter samma åhr wid wårfrutid påföljande framfödt et oäckta flickebarn, som ännu lefwer, men förmedelst sin inträde annan tienst hos herr Capitainen Silfwersparre i Cronobergs län inte ännu för sitt brott dömd worden; för then skull pröfwar tingsrätten skiäligt i stöd §5 Cap 1 och 5§§ fälla henne at böta för första gången föröfwat enfalt hor sina fyrtio Daler Silfwermynt ock till Wissefiärda kyrka Twå Daler Silfwermynt samt i Sacristian therstädes enligt kongl förordn den 18 november 1741 undergå enskylt skrift och aflösning, ock som thet senare befinnes redan skiedt wara, hwilket Kyrkioherden i Wissefiärda höglärde Magister Herr Johan Wimmerstedt förklarat, på god tro, förelupit medelst Elin Olofsdotters faders afskiedade Båtsmannen Olof Bill i Karamåla, som nu finner, osanfärdiga berättelse thet han beedigat thet hans dotter redan wore dömd så väl så hennes lägersman Gierton Andersson, fast han för henne ingen skriftesedel hade, på efterfrågan at upwisa, altså bör bemelte Olof Bill i anldening af 14 Cap 8§ MB för en slik förd osanning plickta Fem Daler Silfwermynt, ock åtwarnas Herr Magister och Kyrkoherden hädan efter för slikt förfarande sig noga tillwarataga, emedan thet i then omständigheten af länsman instämde målet intet kommer här widare at uptagas".
"Den sista karolinen". I Vissefjärda Hembygdsförenings årskrönika 1970, "I Dackebygd" hittade jag en intressant berättelse om Gerton Andersson Hjort. Han var en av de soldater som 1718 upplevde fältåget mot Norge och Karl XII:s död. Gerton tjänade för Kalmar regemente och Konga härads kompani i 17 år från 1716. Rotetorpet låg i Skruvs Västergård, Ljuder socken. Inom Vissefjärda var Gerton den siste karolinen av Kalmar Regemente, när han avled 1770, 82 år gammal.

Levnadsbeskrivning

Soldat och bonde.
Född i Törsbo beräknat 1688 i Vissefjärda (H). [Annika Otfors DIS 11130]
Död i Törsbo 1770-02-09 i Vissefjärda (H). [Vissefjärda döda C:2, GID 186.22.53000]
Dödsålder i dödboken, 82 år.
Dödsorsak: slag.
Begravd 1770-02-18 i Vissefjärda (H). [Vissefjärda döda C:2, GID 186.22.53000]
Soldat mellan 1716-02-29 och 1733-06-03 Skruv nr 126, Ljuder, Konga kompani (G) 3). Krigskommendering: fick gå ut direkt i kriget i Pommern 1712-1717, 1718 i Norge där Karl XII dödades. Med om Ryska kriget 1720-1721 på örlogsflottan. Instämd till tinget flera gånger, 1719 för slagsmål och hemfridsbrott. 1720 för att han fyra gånger dragit annan karl i håret. Samma år för att han har umgåtts med soldaten Jon Oxelqvist, rote 94:s hustru, sedan hennes man sålts till Venedig 1716. Avsked 1733 med orden "Karlen sjuk och bräcklig, och anhåller roten nu om avsked för honom, som beviljas". Enligt boken av Carl Gustav Collin "Född 1696. Uppträdde då och då inför tinget, 1719 för slagsmål och hemfridsbrott, 1720 för att han fyra gånger dragit en annan karl i håret och samma år för att ha umgåtts med hustrun till soldaten Jon Oxelqvist rote 94 Gubbemåla, vilken som dansk fånge sålts till Venedig 1716. Om detta se rote 94. "Karlen sjuk och bräcklig och anhåller roten nu om avsked för honom, som beviljas". Inför domstol 1746-02-05 Södra Möre (H) 4). Till vårtinget den 5 februari 1746 vid Södra Möre häradsrätt instämde länsman välaktade Håkan Persson bonden Gerton Andersson från Törsbo och dennes tjänstekvinna Elin Olofsdotter "för sig emellan föröfwat enfalt hor, hwaraf Elin nu hafwande går; warandes Gierton Andersson tillstädes och tillstår at han lägrat sitt tienstehion, och åtager sig årlägga hennes böter samt upwiste then förening, som han i wittnens närwaro träffat med Elin Olofsdotter d 27 sistl December, therutinnan Gierton Andersson utsatt och Elin Olofsdotter samtyckt, att hon skall få i fosterlön ther barnet blifwer wid lif Contant Tiugu Daler Silfwermynt och Otta skieppor Råg samt penningar till Två lispund sågel, hwilka 2 ne senare pretgelga hon redan bekommit, men the Tiugu Daler Silfwermynt återstår ännu, anhåller at få sitt broott försona med fängelse, emedan han som nu är mot 60 åhr gammal och tient Soldat i 27 åhr, samt therunder i Norie blifwit blecerad, intet tål undergå spöslitande, ej heller har penningar at böta med; hwilket så ländsman som nämndemannen Eskil i Bamsekulla besannade, så ock at thet är för them bägge första gången som the med slikt beträdde blifwit. Utslag: Efter Gifta Bonden Gierton Anderssons egit widgående ock 55 Cap 1 ock 5§§ samt 53 Cap 4§ MB plicktar han för första gången föröfwat enfalt hor med sin tiensteqvinna Elin Olofsdotter dubbla böter Etthundrade Sexio Daler Silfwermynt ock till Wissefierda kyrka erlägga Fyra DSmt samt i Sacristian therstädes undergår enskylt skrift och aflösning, enligt kungl förordningen d 18 nov 1741, men som han intet mäcktar böterna betala, försonar han them för sin ålder och bräcklighets skull i följe af 5 Cap 4§ BB med Tiugootta dagars fängelse wid waten ock bröd på Calmare Slott; men öfwer Elin Olofsdotters brott uppskiutes at dömas tå thes hon sitt foster framfödt, tå ock tingrätten sig om barnafödan, ther thet wid lifwet blifwer, utlåta will wemedlerst then emellan Gierton Andersson och Elin Olofsdotter träffade föreningen under d 27 December 1745 hänseende barnafödan i domboken anförd till framdeles säckerhet". I Vissefjärda församlings födelse- och dopbok står antecknat för den 24 mars 1746: "Elin Olofsdotter i Karamåla oächta barn, Kirstin". Under eftervintern sonade Gerton Andersson sitt brott i en av Kalmar slotts fångceller, utfodrad med vatten och bröd. Saknaden av salt var hans största kroppsliga plåga. Till novembertinget samma år instämde länsman Håkan Persson "lediga Qwinfolket" Elin Olofsdotter för att hon nu skulle stå till svars för "begånget enfalt hor". Elin var emellertid inte närvarande men däremot hennes far, båtsman Olof Bill, som bad att få slut på saken, "emedan thes dotter, som var stadd i annan tienst hos Herr Capitainen Silfwersparre på Flädingstorp inte kunde till tinget afkkomma". Här kommer en viktig passus i målet: "Men emedan så länsman som nämndemannen i Bamsekulla samt qwinfolkets fader berättade at Elin Olofsdotter redan undergådt enskylt skrift ock aflösning i Wissefierda kyrkias sacristia, fast hon ej för lägersmålet ännu dömd blifwit. Ty därför beslöt Tingsrätten thet bör länsman Håkan Persson till nästa ting i laga tid Elin Olofsdotter instämma, som åligger wid Fem DSmts wite sig sielf infinna, hwilket henne i stemningen kundgiöras bör, äfwen ock hos Häradshöfdingen på Herr Kyrkioherden Höglärde magister Wimmerstedt stemning uttaga ock honom lagl tillställa at uti föregående höras". Nästa gång målet föredrogs vid häradsrätten var den 15 november 1748. Elin Olofsdotter, numera boende i Virestads socken, hade infunnit sig och meddelade, att Gerton Andersson vid sin avresa till tinget i februari 1746 lovat sona för henne, varför hon sedan tänkte att så var skett. Hon fick sedan tjänst hos kapten Silfwersparre på Flädingstorps herrgård. Hennes farmor hade talat vid kyrkoherde Johan Wimmerstedt i Vissefjärda och bett om att Elin skulle få undergå skrift och avlösning, vilket även skedde i sakristian. Hon har emellerid nu funnit att hon inte sonat sitt brott vid tingsrätten, och bad att bli dömd och att saken måtte få ett slut. I tingsrättens utslag heter det bl a att länsman Håkan Persson till nästa ting skulle instämma kyrkoherde Johan Wimmerstedt i Vissefjärda vid tio DSmts vite för att rätten skulle höra honom, huruvida han låtit Elin Olofsdotter undergå enskild skrift och avlösning i sakristian innan hon uppvisat tingsrättens domsedel för honom, utvisande att hon pliktat för sitt brott. Det ålåg vidare Elin Olofsdotter att vid lika vite inställa sig självstämd till samma ting. Rättsaken var således inte över. Till nästa ting 1749 var i första hand Elin Olofsdotter och kyrkoherden Wimmerstedt instämda. Skulle de komma? Inför domstol 1749-02-16 Södra Möre (H) 4). Det brott som skulle tas upp av tinget vid Södra Möre Häradsrätt på våren 1749 hade begåtts i december 1745. Elin Olofsdotter och Gerton Anderssons barn hade nu hunnit bli 4 år, men ännu skulle saken ine vara utagerad. Först på hösttinget 1749 kom utslaget. Den hårdaste knuten var att reda ut om Elin Olofsdotters återupptagande i församlingen gått rätt till. Till tinget den 16 februari 1749 var således i första hand kyrkoherde Wimmerstedt och Elin Olofsdotter instämda. Vidare hade Olof Bill, Elins far, instämt Gerton Andersson för att denne "försöke neka plikta för kärandes dotter, bemelte Elin Olofsdotter, hwilket han sig åtaget wid tingsrätten". Parterna var tillstädes så när som på kyrkoherde Wimmerstedt, som skriftligen meddelade, att Elin Olofsdotter väl blivit "adsolverad" efter enträgen anhållan men på den dyraste försäkran såväl av henne själv som hennes far och Gerton i Törsbo att hon var dömd vid rätten, så att nu intet mer felades, emedan han långt förut blivit domförd och påtagit sig att plikta för henne. Som Elin nu skulle lämna orten på ett par år, anhöll hon för sin själs bästa få bliva satt i stånd att nyttja Herrens Nattvard, om sjukdom skulle påkomma. Två män gick i borgen, och kyrkoherden kunde inte neka henne absolution för hennes själavåndas skull. Men skulle de båda männen ha talat osanning så anhöll kyrkoherden att de måtte bli tillbörligen ansedda, "sig till näpst och andra till warnagel". Prästen åberopade vidare sitt hjärtas uppriktighet och att han förrättade sitt ämbete utan syndiga avsikter samt att han i detta mål intet gjort med uppsåt att bryta lag utan för att söka Guds ära och en villfarande själs förande på sedlighetens väg efter förut betyga ånger över sin begångna synd, "angifwandes Herr Kyrkioherden at han ntet kan komma till tinget, såsom allena wid församlingen under faistelagtiden, hälst theds Comminister ligger dödeligt siuk, hwilket ländsman Håkan Persson besannade så wäl som Olof Bill och Gierton Andersson". Gerton Andersson tillstod att han enligt träffad förening med Elin Olofsdotter lovat henne i fosterlön dervid barnet bleve vid liv konstant 20 Daler Silvermynt, åtta skäppor råg samt pengar till twå lispund sågel, hvarpå allenast återstår berörda 20 DSmt, som han inte undandrar sig att betala, utom Elins böter, som han påtagit sig erlägga. Gerton nekade dock att han meddelat kyrkoherden Wimmerstedt att Elin redan var dömd eller fri från tinget men endast att han själv var lagenligt dömd. Vidare nekade Gerton till att han sagt något sådant till Olof Bill. Men frun på Flädingstorp hade "sig utlåtit, at sedan Gierton wore dömd, hade intet Elin wid tinget at giöra ellenast dompenningarne skickades dit". Elin Olofsdotter berättade å sin sida, att hon vårfrutiden 1746 framfödde sitt oäkta flickebarn, som ännu levde, och "sedan fruöen Schoutbinachtskan (motsvarande våra dagars konteramiralska) Hederstierna talt wid Herr Kyrkioherden Magister Wimmerstedt förut och hennes fader Olof Bill om söndagen om gudstiensten, blef hon samma dag absolverad". Olof Bill berättade att när han bad kyrkoherden låta sin dotter undergå skrift och avlösning, svarade han att fru Hederstierna väl talat med honom därom, men Olof borde först visa upp skriftsedel, vilket Olof inte hade utan lovade skaffa, helst Gerton åtagit sig försona hennes brott, varpå ock som Elin såsom amma skulle flytta från orten med kapten Silfwersparre, blev kyrkoherden övertalad att absolvera Elin. Elin Olofsdotter bad nu att hon skulle dömas för sitt brott och förklarade tillika med sin far att deras enfaldighet varit så stor, att när Gerton var dömd så skulle han plikta för henne, så att hon ägde frihet till skrift och avlösning. I tingsrätten utslag heter det bl a att kyrkoherde Wimmerstedts skriftliga förklaring inte kunde anses såsom belagt bevis. Därför pålades kyrkoherde Wimmerstedt att infinna sig vid nästa ting och bevisa sin talan med giltliga vittnen, detta vid tio DSmt:s vite. De nu närvarande parterna skulle vid samma vite infinna sig självstämda. Åsyftade tingsammanträde hölls den 22 maj, varvid nödvändiga vittnen infunnits sig men däremot icke huvudpersonen, kyrkoherde Wimmerstedt. Länsmannen förklarade för rätten att när han med nämndemannen som vittne överlämnade stämningen till prästen, hade denne "swarat sig wara af Embetets sysslor hindrad samt at wahra lika mohn om hwad wederbörande härutinnan behga giöra eller låta". Nu beslöt rätten att instämma den tredskande kyrkoherden till nästa ting vid tjugo DSmt: plikt. De nu närvarande vittnena skulle samtidigt inställa sig. Inför domstol 1749-11-15 Södra Möre (H) 4). Följande ting hölls den 15 november. Kyrkoherde Wimmerstedt var nu närvarande. Han meddelade "at han intet mera i thenna sak kan sig förklara än thes skrift till tingsrätten den 16 februari innevarande åhr innehåller, hwilken nu upplästes ock widgicks. Gierton Andersson i Törsbo nu närwarande nekar att han talt wid Herr Magistern om Elin Olofsdotters absolverande, eller har någon del theruti. Elins fader Olof Bill widgår at när han bad Herr magistern absolvera hans dotter, frågade Herr Magistern om han hade skriftesedel för henne at upwisa ther till Bill nekade, utan berättade at Gierton Andersson hade åtagit sig wid tinget för Elin ock sig skulle skaffa både dom och skriftesedel för henne at upwisa ther till Bill nekade, utan berättade at Gierton Andersson hade åtagit sig wid tinget för Elin ock sig skulle skaffa både dom och skriftesedel, men Gierton Andersson war då intet närwarande, allenast klåckaren Petter Langelius och Elin. Elin tillstår at hon war med så i prestegården som i Sacristian och hennes fader Olof Bill talat med Herr Magistern som förberört är. Herr Kyrkioherden ärinrar at huruwäl han i sin skrift förmält thet 2ne män gådt i borgen thet Elin wore dömd för sitt brott, så finner han likawäl af Olof Bills förklaring, thet intet Gierton Andersson wid thet tillfället warit närvarande, som Herr magistern ment ock inget annat kunnat sig påminna; men påstår at Olof Bill försäkrade thet Elin wore dömd". Inte förrän omkring fyra år från första rättegången kunde tinget avsluta detta ur vår syn märkliga mål. Utslaget kom på hösttinget 1749: "Sedan Tingsrätten genomläst det i thenna saken hållne undersökningar och parternes svar skiärskådat, är befunnit thet gifte Bonden Gierton Andersson i Törsbo blifwit wid samma rätt dömd före begånget enfaldt hor med lediga qwinfolket Elin Olofsdotter samma åhr wid wårfrutid påföljande framfödt et oäckta flickebarn, som ännu lefwer, men förmedelst sin inträde annan tienst hos herr Capitainen Silfwersparre i Cronobergs län inte ännu för sitt brott dömd worden; för then skull pröfwar tingsrätten skiäligt i stöd §5 Cap 1 och 5§§ fälla henne at böta för första gången föröfwat enfalt hor sina fyrtio Daler Silfwermynt ock till Wissefiärda kyrka Twå Daler Silfwermynt samt i Sacristian therstädes enligt kongl förordn den 18 november 1741 undergå enskylt skrift och aflösning, ock som thet senare befinnes redan skiedt wara, hwilket Kyrkioherden i Wissefiärda höglärde Magister Herr Johan Wimmerstedt förklarat, på god tro, förelupit medelst Elin Olofsdotters faders afskiedade Båtsmannen Olof Bill i Karamåla, som nu finner, osanfärdiga berättelse thet han beedigat thet hans dotter redan wore dömd så väl så hennes lägersman Gierton Andersson, fast han för henne ingen skriftesedel hade, på efterfrågan at upwisa, altså bör bemelte Olof Bill i anldening af 14 Cap 8§ MB för en slik förd osanning plickta Fem Daler Silfwermynt, ock åtwarnas Herr Magister och Kyrkoherden hädan efter för slikt förfarande sig noga tillwarataga, emedan thet i then omständigheten af länsman instämde målet intet kommer här widare at uptagas".
"Den sista karolinen". I Vissefjärda Hembygdsförenings årskrönika 1970, "I Dackebygd" hittade jag en intressant berättelse om Gerton Andersson Hjort. Han var en av de soldater som 1718 upplevde fältåget mot Norge och Karl XII:s död. Gerton tjänade för Kalmar regemente och Konga härads kompani i 17 år från 1716. Rotetorpet låg i Skruvs Västergård, Ljuder socken. Inom Vissefjärda var Gerton den siste karolinen av Kalmar Regemente, när han avled 1770, 82 år gammal.